onsdag 23 november 2011

Tibro

Jag tycker mycket om att sitta och bläddra i mitt klipp-album.Inte minst nu på hösten när det är mörkt ute. 
Den senaste recensionen jag fick var så sent som 2006 när jag spelade på ”Knaskommersen” som hålls varje år i Tibro. Det stod att: ”Förutom serveringen av världens största potatismos (18 kvadratmeter mos på Tibro torg) så var det kö till Lions populära ponnyridning. Även andra aktiviteter var mycket uppskattade”. Även om jag kanske inte nämndes vid namn tycker jag förstås att det värmer när man blir uppskattad på det sättet.

måndag 21 november 2011

Svanesund

Vissa saker har man helt enkelt inte råd att missa. Som till exempel Chicago-Grillen i Svanesund som i helgen hade erbjudandet: ”Ät så mycket bostongurka du orkar för 10 kronor vid köp av två mosbrickor”. Jag är fortfarande inte hungrig. 

söndag 20 november 2011

Björsared

Det har visat sig att flera av de spelningar Åke bokat under hösten och vintern är utomhus. När jag påpekade det innan vi började spela i Björsared idag blev Åke riktigt härsken. Hursomhelst så spelade vi på en liten scen som vetter mot en ensligt belägen lekplats. Eftersom det var väldigt tunt med folk skojade jag till det lite och hoppade upp och ställde mig på en gunga under solot på Kotlettvalsen. Det kanske låter lite tokigt men jag tror att det är sådana upptåg som gör att folk tycker om mig. Tyvärr gick det inte så bra denna gången. På något sätt halkade min vänsterfot ner i gungan och jag föll handlöst bakåt, slog huvudet i sanden och blev hängande så att jag såg Åke upp och ner. Men, som det heter, ”the show must go on” så jag sjöng klart låten hängandes i den ställningen. Under tiden lämnade de två mammorna med barn som sett föreställningen oss, så det var bara Åke och jag kvar när låten var slut. Tydligen var Åke fortfarande sur för han bara reste sig och gick utan att hjälpa mig ner. Jag blev ensam kvar hängande i gungan. Det var väldigt folktomt och tyst på platsen men som tur var stod ljudanläggningen fortfarande på så att jag kunde ropa i mikrofonen efter hjälp. Trots det tog det mer än en timma innan någon passerade och ytterligare en halvtimma innan någon stannade för att hjälpa till. Det var en trevlig hundägare som inte bara hjälpte mig ner. Han hjälpte mig också att packa ner både ljudanläggningen och stället med LP-skivor och bära dom till bilen där Åke satt tyst och tittade tomt framför sig. Hundägaren, som hette Magnus, berättade att han hört mig ropa en bra stund från sin lägenhet och eftersom han var så ensam och det inte var något bra på TV hade han gått ut för att se efter var ropen kom ifrån. Som tack för besväret gav jag honom en signerad kopia av ”Lilla Partyplattan”. Jag tyckte inte det var läge att ta betalt för skivan. Det gäller att ha sinne för sådant.

Åke fotograferade publiken innan vi började spela. Som vanligt riktade han kameran lite för långt åt vänster men jag tycker ändå att det blev en hyfsat bra bild.