fredag 25 maj 2012

Göteborgs nöjeskvarter

Efter ”spelningen” på nedläggningen av Buråsskolan kom Sune på idén att vi borde gå ut och fira vårt arvode, vilket jag tyckte lät festligt. Men eftersom Sune skulle asbestsanera en hamburgerbar i Kållered under några nätter och sedan blev väldigt dålig så blev det inte av förrän igår. Då sågs vi på Piccolo Pub i Sävedalen. Ett ställe där man verkligen inte snålar med Bernaissåsen. Mums!
Efter det ville Sune att vi skulle åka in till Göteborg och dansa på ett ställe som han hittat i Gula sidorna. Det hette Peakock och kunde enligt Sune erbjuda både dansrestaurang och nattklubb, något som passade mig perfekt eftersom jag klätt upp mig i min dubbelknäppta marinblå kavaj och matchande seglarmössa. Hyggligt stilig om jag får säga det själv, speciellt om man jämförde med Sune som valt en lite olycklig kombination av turkos T-tröja med texten ”Lithells korv- både tjock och mager” och stickad cardigan med små gula björnar på. En kombination som accentuerade hans korpulens på ett inte helt smickrande sätt. Skall man på dansrestaurang gäller det faktiskt att se bra ut och av egen erfarenhet vet jag att en snygg seglarmössa kan vara just den detalj som gör att man får en extra dans eller två. Så det var med seger i steget jag äntrade etablissemanget. Men just denna kväll blev det inte så mycket dans för någon av oss. Jag kan inte sätta figret exakt på vad det var, men på något sätt kändes det som om vi inte riktigt smälte in. Kanske för att musiken var så smärtsamt hög att vi blev i det närmaste förlamade eller så var det för att vi oturligt nog kommit dit en kväll då det verkade vara skoldans. I något som liknade chocktillstånd blev vi istället stående på samma fläck vid bardisken hela kvällen, tomt stirrande framför oss. Det är intressant hur olika man hanterar sådana situationer. Sune å sin sida satte genast igång att dricka kopiösa mängder färgglada drinkar. Att dom var färglada och konstfullt utsmyckade med bl.a. frukter var på ett sätt lite onödigt eftersom Sune hela tiden hade blicken fäst framåt och inte bevärdigade en enda av drinkarna med en blick innan han svepte dom, då och då tuggande i sig en frukt eller liten parasoll som råkat slinka med in i munnen. Jag å min sida stod i tankar och det tog inte lång tid förrän tårarna började rinnande ner för kinderna eftersom jag dumt nog tänkte lite på det där med livet och kärleken igen. När det gått några timmar började jag inse att det inte riktigt var min kväll och vände mig mot Sune för att föreslå att vi skulle gå hem bara för att upptäcka att han helt försvunnit. Det tog nästan en halvtimme innan jag upptäckte att han kollapsat och fallit ned i en hög på golvet. När jag böjde mig ner för att se hur han mådde upptäckte jag dessutom att jag stod på hans ena hand. Det tog mig säkert en timme att släpa honom till garderoben, kvittera ut hans gitarr och baxa ut honom på gatan. Lustigt nog var det ingen som tog någon notis om oss förutom en vakt som frågade om han var död. Då vaknade Sune till och vrålade att han önskade att så var fallet samtidigt som han måttade flera slag mot vakten med gitarren. Det tyckte jag var lite överdrivet, för även om livet kan kännas lite motigt ibland så tycker jag inte det är något som man behöver överdramatisera. Då är det enligt mig istället bättre att bita i det sura gräset och gå vidare. Hursomhelst så gav vakten igen mångdubbelt och det var en ganska illa tilltygad Sune jag till slut lyckades lägga på golvet i en taxi. Att sitta i sätet var inte aktuellt eftersom taxins ägare enligt honom själv var mer rädd om sin bil än om Sune. Resterna av gitarren fick precis plats i den plaspåse Sune burit på hela kvällen och som till min förvånig innehöll en tandborste, en bok med titeln ”Du är intressant! - Ett modernt konversationslexikon”  och en stor jaktkniv. När jag lämnat av Sune, kommit hem och låg och tänkte tillbaka på kvällen funderade jag en hel del på det där med tandborsten. Sune har nämligen alltid haft väldigt dåliga tänder. Kanske vet jag inte allt om Sune, trots allt.

lördag 19 maj 2012

Backa

Idag plockade jag fram min singel ”Millenium-Bugg” som jag lanserade till nyåret 2000. Till min glädje tyckte jag att den var både svängig och fyndig. Faktiskt mycket bättre än vad jag, och säkert många andra, minns den.

söndag 13 maj 2012

Sandarna

Råkade köra på en ung man med bilen idag. Det blev en ganska kraftig smäll så jag beslutade mig för att stanna till och be om ursäkt. Men det fick jag verkligen ingen uppskattning för. Istället blev jag kallad ”gubbjävel”, något som fick mig att börja reflektera lite över min ålder. På något vis känns det som om man kommit upp i den ålder då man börjar se rödljuset i slutet av tunneln.

måndag 7 maj 2012

Mölndal

Idag spelade jag och Snabb-Sune på nedläggningen av Buråsskolan. Till arrangörens fördel måste sägas att man hade förberett sig väl och till och med byggt en scen som föreställde en stor tårta med en ridå som skulle öppnas när vi började spela. Jag hade förberett ett program med några skojiga och småfräcka låtar för att lätta upp stämningen men i samma ögonblick som studierektorn drog ifrån ridån och vi satte igång insåg jag att något var fel. Publiken bestod inte alls av skolans personal. Istället var det ungefär femtio barn i 10-års åldern. Så redan efter tredje låten “Inga Dåliga Grejer, Tjejer!” från LP:n “Fredagsmys” från -89, så drog studierektorn för ridån igen och förklarade stressad att han trott att vi var clowner. Jag trodde han syftade på Sunes utseende och Sune tog väldigt illa vid sig, vilket ledde till en ganska hätsk ordväxling och ett mindre handgemäng som i sin tur medförde att Sune föll ned från sin stol och tog både gitarr,ridå och en stor del av tårtan med sig i fallet, med kraftigt näsblod och flera gråtande barn som följd. Sune blev upprörd på ett inte helt barnvänligt sätt och lugnade inte ner sig förrän Studierektorn förklarat att han nu förstått att vi (tyvärr) inte alls var clowner. Vi var kontrakterade för fyra timmars underhållning och efter en del diskussioner och en gemensam genomläsning av vår låtlista kom vi fram till att Sune och jag, istället för att spela igenom den resterande listan, skulle hjälpa till att bära ner böcker från biblioteket till en container på skolgården och att barnen skulle få glass. Jag tyckte det lät som ett bra sätt att ändå få ut gaget. Samtidigt kändes det synd att slänga så mycket böcker. I smyg smög jag därför undan en särskilt stor bok som jag tog med hem:   “DDR 30 år – En Jubileumsbok”. Den innehöll förutom en hel del statisktik även flera fina svartvita kort på bland annat grönsaksodlingar, en stor glödlampsfabrik och en tysk familj som spelar badminton på en välskött semesteranläggning. Så när jag nu summerar dagen får man väl säga att jag inte bara haft en betald spelning, utan också fått en del intressant kuskap om DDR, både var gäller landets areal och hur det är att fira semster där. Inte illa för att vara en “vanlig” måndag.   

söndag 6 maj 2012

Brålanda

Igår när jag lunchade på Rasta i Brålanda beslöt jag mig för en lite kul grej. Nämligen att beställa in samma rätt som jag beställde första gången jag var där den 5:e Maj 1982: Stekt spätta med remouladsås, potatismos och liten dillkvist. Det ena gav det andra och efter en stund satt jag där och åt min fisk och lät tankarna vandra. Till en början blev det några roliga minnen men sedan allt mer dystra tankar. Kanske var det därför som moset och remouladsåsen inte smakade alls som jag minns det, snarare lite flottigt och tunt. Och på något sätt kändes det lite så som livet också har blivit. Men den lilla dillkvisten var fräsch och det kändes uppmuntrande. Man får inte glömma att också se ljusglimtarna i moset.