Igår hittade jag ett gammalt kasettband från min bärbara kasettbandspelare där jag av misstag spelat in en konversation mellan mig och Åke i bilen nån gång i slutet på 80-talet.
Jag - Varför gör vi detta egentligen?
Åke - För att vi skall till Dingle.
Jag - Jo, men jag menar varför gör vi det över huvud taget?
Åke - Vi skall ju spela i Folkets hus.
Jag - Ja men jag menar inte så. Jag menar vad ger detta oss egentligen?
Åke - Du menar vad vi får ut av det?
Jag - Mmm
Åke - Två tusen svart.
Jag - Men jag menar inte så. Jag menar att det måste ju finnas något mer.
Åke - Nej, dom sa två tusen. Max.
Jag - Men släpp det där med pengarna. Det måste ju finnas någonting mer förutom att vi gör det för pengarna.
/Lång tystnad/
Åke - Vi kanske får mat också.
/tystnad/
Jag - Åke. Har du inga drömmar?
Åke - Jo.
Jag - Vad drömmer du om?
Åke - Det kommer jag inte ihåg. Jag glömmer dom när jag vaknar.
Jag - Jag menar inte såna drömmar. Jag menar vad du vill.
Åke - Jag vill hem.
Därefter följer en lång tystnad. Det är ingen trevlig tystnad så det är väldigt skönt när kassettbandet äntligen tar slut efter ungefär 25 minuter.
