Wieselgrensplatsen

Idag på cafeet vid Wieselgrensplatsen satt jag och tittade på mig själv i en spegel tills jag plötsligt förstod att det inte alls var någon spegel. Tvärtom, det var ett inomhusfönster mellan två delar av lokalen och min spegelbild var en helt annan person. Det som fick mig att reagera var att min spegelbild reste sig och tog påtår medan jag satt kvar och åt ostfralla.

Alingsås Folkpark

Idag är det verkligen en riktigt dålig dag. Då är det skönt att drömma sig tillbaka till en sommar för länge sedan i Alingsås. Vi hade spelat i folkparken en sån där ljuvlig sommarkväll som man kunde uppleva förr. Dessutom hade vi uppträtt samma kväll som Jerry Södervall, en av de allra största artisterna då, åtminstone i Alingsås. Jag har aldrig fått så mycket pengar för en enda spelning, varken förr eller senare, så jag bjöd hela bandet på en hejdundrande fest efteråt. Minns att vi både åt gratinerad kassler med ananasringar och drack otaliga burkar mellanöl. Jag var rejält på pickalurven och eftersom jag inte kunde köra hem till Göteborg så tokbeställde vi en bärgningsbil. Sen satt vi i min bogserade bil hela vägen hem och sjöng evergreens med två kvinnor från Bö. Det blev en sån där förtrollad ljus sommarnatt när allt stämmer. Några veckor senare uppdagades det att man förväxlat mitt och Jerry Södervalls gager. Men bärgningsfirman var villig att lägga upp en avbetalningsplan som också ledde till några tillfällen där vi spelade vid större trafikolyckor. Det kändes faktiskt bra att vara med och göra stämningen lite lättare för dem som drabbats. Trafikolyckor var ju annars inga speciellt muntra tillställningar på den tiden.

Bjurslätt P.S.

Några har hört av sig angående en tidigare bloggning. De tycker att ordet kex skall uttalas kex och inte kex, men det tycker jag är fel. Kex heter det ju. Så var det sagt.

Vedum

Efter en längre tids nedstämdhet snubblade jag plötsligt över det trevliga erbjudandet ”Kaffe och kaka 15 kr” på Cafe Kvarg i Vedum som nu skall stängas ner. Ägaren har visst gått bort efter en plågsam sjukdomstid. En härlig känsla. Nu vänder det!

Floby

Hemma igen efter en lång dag. Spelade på nedläggningen av bingohallen i Floby. De hade bokat mig för två spelningar: Fyra timmar under förmiddagen för att spela under bingon och en timme under eftermiddagen när man bjudit in allmänheten att ta för sig av bingohallens inventarier. Under själva bingon var det bara två besökare någon enstaka timme var, så det blev väl i ärlighetens namn aldrig nån riktig stämning i den dunkla och starkt mögeldoftande lokalen. Men på eftermiddagen, när det var huggsexa på inredningen, spårade det ur rejält. Ett femtiotal människor dök upp och de rev och slet besinningsöst i alla inventarier. Jag blev flera gånger bryskt knuffad åt sidan medan vi spelade och fick till sist sluta när delar av taket rasade in och strömmen bröts med en skarp knall. Då övergick även jag till att förse mig med en del prylar. Jag fick bl.a. med mig en gammal TV-kanna och en stor säck med bollar i olika färger med nummer på. Först visste jag inte vad jag skulle ha bollarna till men på hemvägen kom jag på att jag nu äntligen kan göra ett nytt draperi mellan köket och hallen. Det som jag har nu är gjort av ölringar som Åke sparat från en av sina dystrare perioder. Ingen prydnad direkt och dessutom en påminnelse om något man helst vill glömma. Så även om jag, till skillnad från många andra, inte fick några allvarligare kroppsskador under spelningen så satte det ändå igång en del tankar. Inte minst tänkte jag på den äldre herre med krossad näsa och blödande öga som lyftes in i en ambulans när jag gick därifrån. I sina händer höll han en krossad kaffebryggare som han vägrade släppa, trots att ambulanspersonalen försökte vrida den ur hans händer. Var det verkligen värt besväret, kan man fråga sig.

Bjurslätt

När jag var yngre tyckte jag att det var så himla roligt när man åt ett paket Mariekex och sedan försökte vissla. Jag har känt mig lite sorgsen den senaste tiden så jag gick och köpte ett paket. Men trots att jag inte för mitt liv kunde vissla när jag ätit upp kexen så kändes det inte alls särskilt skoj, snarare irriterande. Kanske minns jag fel. Kanske skall man inte göra det ensam. Eller så håller jag rent av på att tappa livsgnistan. Men det var gott med blandsaft till.

Flatås

Har inte skrivit på ett tag eftersom jag legat gipsad sedan spelningen på Överlyckans Äldreboende. När vi anlände dit och jag såg hur gamla och skröpliga alla var så kände jag mig själv riktigt ung och frisk, så jag bestämde mig för att jag skulle pigga upp gamlingarna rejält. Den ena tanken ledde till den andra och när vi skulle göra entré fick jag syn på en stor, ställbar säng just bredvid den del av golvet där vi skulle spela. Jag bestämde mig i stunden för att springa upp för den nedsänkta fotändan, med skojiga steg fortsätta hela vägen upp på den uppfällda huvudänden och slutligen hoppa därifrån ner på scen. Tyvärr misstog jag lite hur trögt det skulle vara att springa i en sådan säng, så när jag nått halvägs upp hade jag tappat så mycket fart att jag stannade, stod en stund och försökte hålla balansen och sedan föll handlöst bakåt. När jag slog i sängen måste någon sprint eller liknande löst ut för plötsligt hävde den sig uppåt med sådan våldsam kraft att jag slungades iväg i riktning mot den lilla skröpliga publikskaran. Jag landade hårt på en äldre herre som helt tyst sjönk ihop under mig medan jag föll över en kaffevagn som bar mig vidare ut i trapphuset och nedför en trappa innan jag och kaffevagnen slog i en vägg av väldigt hård marmor. Det sista jag såg innan jag förlorade medvetendet var några Delicatobollar som lojt fortsatte ner även för nästa trappa. Jag minns att jag hann tänka att jag i alla fall var glad att jag inte just då var en Delicatoboll.

När jag igår ringde föreståndaren för boendet för att reda ut det där med betalningen berättade hon att mitt framträdande varit mycket uppskattat bland de äldre och att man gärna bokade mig igen men att jag fick stå för kostnaderna för innehållet på kaffevagnen. Sådant värmer att höra.

Högsbo

Apropå korv. Tänk att ketchup fortfarande kan vara så gott trots att det är ett sådant enkelt tillbehör. Den innehåller ju faktiskt bara ketchup och inget annat. Helt otroligt.

Kvillebäcken

Jag kan inte minnas att folk pratade lika mycket om sina telefoner förr som dom gör nu, och inte heller att man bytte så ofta. Jag kan bara minnas att jag bytt telefon två gånger: 1978 och 1991. Den ena gången på grund av en liten brand och den andra gången på grund av en plötslig ilska i samband med ett telefonsamtal(med Gunilla). Men varken -78 eller -91 gick jag omkring och jämförde min nya telefon med mina vänners på det sätt man gör nuförtiden. Det tror jag nästan bara hade känts löjligt.

Almedalen

På grund av en förväxling av telefonnummer blev jag inbjuden att spela på Almedalsveckan på Gotland i somras. Eftersom den musikfestivalen handlar om politik fick jag gräva fram mitt enda politiska album. Det är albumet ”Dansbands-marxisten” som jag skrev tillsammans med Anna-Karin Gnidsjö och som verkligen inte var något vidare. Anna-Karin bodde i Solebrunns (på den tiden) enda feministiska kollektiv:  Sollebrunns Marxistiska Ungdomars Revolutionära Feminister SMU(R)F. Anna-Karin och jag var ihop hela våren -72 tills jag rakade av mig mina polisånger pga eksem. Vår idé var att kombinera Marxist-kollektivets politiska texter med mina lite mer fräcka och folkliga låtar, för att på det sättet nå ut till det som på den tiden kallades arbetarklassen (vanliga människor). Skivan sålde inget vidare, vilket förutom texten och musiken också kan ha berott på omslaget. Det pryds av mig och Anna-Karin nakna framför den gamla skokrämsfabriken i Sollebrunn iklädda endast röda hjälmar och varsin stor hyvel. I bakgrunden syns en rödlätt himmel och ett annalkande demonstrationståg från Gräfsnäs.
 

Låtarna på ”Dansbands-marxisten”, var:

Sidan 1

1. En Revolution Med Twist.  

2. (Kryp ner med mig) Under Den Röda Fanan.

3. Inget Fredagsmys I Song My.

4. Fritt Sex Efter Maten.

5. Borgarbracka, Jo Man Tacka(r)!

6. Släng BH:n - Åt Mitt Håll, Lilla Vän!

7. Sollebrunn Brinner! (Men Var är Jan Myrdal?)

8. Balladen Om Den Snyggaste Stjärten På Kommunal, Avd 6.

Sidan 2

1. Lenin, Mao och Tusen Saxofoner.

2. Tuttar I Blåställ, Stormöte Ikväll!

3. Nu Buggar Vi Åt Vänster, Lilla Snärtan.

4. Kicki Från Kolchosen Och Den Bruna Borgarsåsen.

5. Vi Ställer Upp Och Marscherar (Bakom Kurviga Karin).

6. Dansbands-marxisten.

7. Dansbands-trotskist-leninisten.

8. Nu Tågar Vi Mot Alingsås! 

I Almedalen spelade vi alla låtarna för konferensen ”Kvinnligt entreprenörskap - en nödvändig framtid” arrangerat av Timbro (jag trodde olyckligtvis att dom var från Tibro, så allt mellansnack handlade om den orten).
Dom tyckte inte om någon av låtarna. Inte mellansnacket heller. Verkligen inte. Men vi fick i alla fall smaka på snittarna.

Flunsås

Det sägs att det är bra att tänka i nya banor, men jag vet faktiskt inte om det stämmer.
Under min morgonpromenad funderade jag t.ex. på hur det skulle vara om kvinnor hade ett enda jättestort bröst istället för två lite mindre. Motsvarande tanke för män (fast tvärtom)är ju ännu värre. Kanske måste saker ibland få vara som dom är.

Nol

Denna sommar har skrivmaskinen krånglat och i Augusti har det inte blivit några bloggningar trots att det varit en fantastisk månad på flera sätt. Det är verkligen inte lätt att hitta någon som kan laga en skrivmaskin. I en affär fick jag t.ex. av en ung expedit rådet att stänga locket till skrivmaskinen, vänta 20 sekunder öppna locket, och sedan försöka igen. När man är ung är man så optimistiskt. Igår träffade jag av en slump en skrivmaskinskunnig man när jag pantade en flaska på Ica Nära i Gråbo, så nu fungerar maskinen bättre än någonsin. Som tur är har jag fört lite anteckningar i mitt kom-ihåg-block under sommaren:

Augusti 2012 

1/8 Krokslätts torg. Närbutikens dag.

Trevlig spelning men kanske lite lång (6 timmar utan paus). Baguette med räksallad (kort datum men OK). Mycket krångel med gaget som betalades ut med mynt och rabattkuponger.
Publik: Varierande 1-13 st. Ljud: Mycket, mycket starkt.

7/8 Manetfestivalen, Ljungskile.

Fin spelning på flotte i havet. Började sent eftersom manet-tävlingarna drog ut på tiden. Ingen kvar när vi var klara. Simmade iland. Sommarens första bad! Kallt.
Publik: Väldigt långt borta. Ljud: Mycket bra.
 

13/8 Kick off, ”Ales bil- och stenskott” i Ale.

Spelningen kraftigt avkortad pga dödshot.
Publik: Liten men väldigt berusad. Ljud: Obehagligt.

14/8 Sittande konsert, Olofstorp.

Ännu en väldigt lång spelning (4 tim 45 min) . Denna gång pga att min klocka stannat.
Publik:Anna-Karin Olofsson, Bengt Rörberg, Nils-Olof Backe, Cecilia Trögh, Arvid Slemme (vägrade betala). Ljud: Stötigt. Lite vasst.
 

17/8 Sötebrödsdagarna, Rörö.

Ihållande regn. Fick flera våldsamma elstötar från mikrofonen, den sista ledde till hjärtstillestånd och total minneslucka.
Publik: Minns ej. Ljud: Minns ej. Fin sjukstuga.

20/8 Eftermiddagsdans, Gräfsnäs.

Kysste en kvinna, körde in i kolonistuga och dödade hund. En fantastisk dag.
Publik: Såg bara Henne. Ljud: Oviktigt.

22/8 Felaktig spelning, Ale industriområde.

Dålig vägbeskrivning. Spelade på fel ställe (Anläggning för rötslam). Sune väldigt irriterad. Tråkig stämning.
Publik: Nej. Ljud: Hyfsat

23/8 Pepparrotsfestivalen i Fjärås.

Bra tryck. Mycket publik till en början men Sune tappade sin penna och anklagade (felaktigt) publiken för stöld. Efter det mycket dålig stämning. Gage i form av självplock av pepparrot. Sune raseriutbrott.  Måste tala med Sune.
Publik: Svårt att uppskatta. Enligt arrangören mer än 50 000. Troligen snarare runt 700. Ljud: Starkt med plötsliga smällar.
 
25/8 Danskväll, Gråbo.
Sune och jag olika låtlistor. Bara två låtar som gick (nästan) jämnt upp med text och musik. Två kontraktsbrott samma kväll. Ovanligt. Sune våldsam. Förstörde liten fontän. Måste tala med Sune. 
Publik: Likgiltig. Ljud: Mycket svagt.

26/8 Ingen spelning.

Sune hittade sin penna (i andra fickan). Måste verkligen tala med Sune. 

 

Tidigare i sommar spelade vi också av misstag i Almedalen, men dom anteckningarna har jag (lyckligtvis) inte hittat.

Majnabbe

Igår blev jag påcyklad av en ung kvinna. Det var verkligen inte alls så trevligt som det låter.

Vasastan

Jag vet att man borde äta nyttigare, men vem kan motstå en smarrig kebabtallrik och inte minst - den härligt generösa såsen.

Brunnsbo

Jag är verkligen en obotlig romantiker. Idag tänkte jag på spetsunderkläder igen.

Hindås

Idag var det väldigt trevlig stämning på bensinstationen i Hindås. Alla var glada och pratade och skrattade på ett sätt som dom inte brukar. Sånt gillar jag, så jag gav mig in i samtalet med liv och lust men tyckte kanske ändå att det gick lite trögt. När jag gick därifrån förstod jag att de andra inte talat med varandra. Istället talade var och en i sin mobiltelefon. Och någon sådan äger inte jag.

Bäckelbol

Igår berättade Mona att hon börjat med surdegsbröd. Det låter verkligen inget vidare. Speciellt inte jämfört med t.ex. kaffebröd. Eller varför inte thékaka?

Härlanda

Det var väldigt länge sedan jag höll någon i handen. Faktiskt så länge sedan att jag inte riktigt minns vad själva syftet var.

Halland

Idag slog jag sönder en av mina tekoppar med motiv från Halland. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske var det själva koppen jag inte gillade längre, kanske var det något annat. Kanske var det Halland.

Annedal

Oavsett vad andra säger så tycker jag om att krydda språket med lite nya roliga uttryck som t.ex. ”fullt ös”, ”lajbans” och ”fräsiga puckar”. Låt oss acceptera att språket förändras! Det är faktiskt bara ”häftigt”.

Hisingsparken

Mitt midsommarfirande fick mig att tänka på min granne som har en idé om att lansera alkoholfri sprit. Det tror jag verkligen att många skulle må bra av.

Skene

Var i Skene idag och alla såg så glada ut att om jag inte varit i just Skene så skulle jag trott att jag missat något roligt.   

Lilleby Fritidsby

Det var många år sedan jag var berusad men igår tog jag igen dom åren med råge. Vet inte riktigt varför, men jag drack kopiösa mängder starksprit och mitt sista minne av gårdagskvällen är att jag hänger upp och ner i en fallande midsommarstång och är väldigt rolig. I morse vaknade jag i en för mig okänd kolonistuga iklädd endast min kavaj, utan en tråd på underkroppen och med en knippe björkris i min högra hand. Det är i sådana situationer man verkligen ångrar att man druckit och inte kan minnas vad som hänt. Jag kan ju faktiskt ha varit med om något riktigt trevligt.  

Hisingen

I morse kände jag mig lite ledsen när jag vaknade. Vet inte riktigt varför. Kanske var det det där med livet igen. Men så gick jag till badrummet och fick se det nya toalettpappret med små hjärtan och texten ”Have a nice day”. Man kan behöva sig en sådan tankeställare ibland.

Backa

Mona ringde igen idag och till min glädje kunde vi diskutera lite mer på djupet igen. Jag fick till exempel reda på varför hon skilde sig från Ragnar; att det var när hon fyllde trettio och mest av allt ville ha ett barn. Istället fick hon en ny kaffebryggare av märket Zanussi. Hon har alltid varit en känslig människa, Mona. På gott och ont får man väl säga, för några år senare döpte hon sin förstfödda dotter till just Zanussi.    

Fritsla

Jag anser mig vara en ganska tillmötesgående person och kan helt generöst låna ut min mikrofon mellan två låtar om någon till exempel skulle behöva efterlysa en förvirrad släkting eller upplysa om att en brand härjar i lokalen. Men idag, när vi spelade på Nationaldagen i Fritsla, tog företagarföreningens ordförande mikrofonen ur min hand mitt i andra versen på ” Ännu En Man – Vad Härligt Susanne!” och berättade en ”rolig” historia som enligt honom skulle ”lätta upp dödgrävarstämningen”. (Något som jag för övrigt redan hade planer på att göra). För att visa mitt ogillande så tog vi inte om låten från början utan fortsatte istället med nästa låt. På det sättet fick ingen höra poängen i sista versen med dom två nakna männen i skafferiet. Ibland måste man faktiskt sätta ner foten, inte minst på nationaldagen. Det handlar om värdighet.

Nossebro

Det händer nästan alltid något skoj när jag är i Nossebro.
Men inte idag.

Årjäng

Det är märkligt vad dofter kan få en att minnas. Idag brann parkeringshuset härintill ner till grunden och antände även ett större skogsområde. Jag kom direkt att tänka på när jag var med i scouterna och ansvarade för korvgrillningen en kväll på ett läger utanför Årjäng. Precis samma lukt.

Göteborgs nöjeskvarter

Efter ”spelningen” på nedläggningen av Buråsskolan kom Sune på idén att vi borde gå ut och fira vårt arvode, vilket jag tyckte lät festligt. Men eftersom Sune skulle asbestsanera en hamburgerbar i Kållered under några nätter och sedan blev väldigt dålig så blev det inte av förrän igår. Då sågs vi på Piccolo Pub i Sävedalen. Ett ställe där man verkligen inte snålar med Bernaissåsen. Mums!
Efter det ville Sune att vi skulle åka in till Göteborg och dansa på ett ställe som han hittat i Gula sidorna. Det hette Peakock och kunde enligt Sune erbjuda både dansrestaurang och nattklubb, något som passade mig perfekt eftersom jag klätt upp mig i min dubbelknäppta marinblå kavaj och matchande seglarmössa. Hyggligt stilig om jag får säga det själv, speciellt om man jämförde med Sune som valt en lite olycklig kombination av turkos T-tröja med texten ”Lithells korv- både tjock och mager” och stickad cardigan med små gula björnar på. En kombination som accentuerade hans korpulens på ett inte helt smickrande sätt. Skall man på dansrestaurang gäller det faktiskt att se bra ut och av egen erfarenhet vet jag att en snygg seglarmössa kan vara just den detalj som gör att man får en extra dans eller två. Så det var med seger i steget jag äntrade etablissemanget. Men just denna kväll blev det inte så mycket dans för någon av oss. Jag kan inte sätta figret exakt på vad det var, men på något sätt kändes det som om vi inte riktigt smälte in. Kanske för att musiken var så smärtsamt hög att vi blev i det närmaste förlamade eller så var det för att vi oturligt nog kommit dit en kväll då det verkade vara skoldans. I något som liknade chocktillstånd blev vi istället stående på samma fläck vid bardisken hela kvällen, tomt stirrande framför oss. Det är intressant hur olika man hanterar sådana situationer. Sune å sin sida satte genast igång att dricka kopiösa mängder färgglada drinkar. Att dom var färglada och konstfullt utsmyckade med bl.a. frukter var på ett sätt lite onödigt eftersom Sune hela tiden hade blicken fäst framåt och inte bevärdigade en enda av drinkarna med en blick innan han svepte dom, då och då tuggande i sig en frukt eller liten parasoll som råkat slinka med in i munnen. Jag å min sida stod i tankar och det tog inte lång tid förrän tårarna började rinnande ner för kinderna eftersom jag dumt nog tänkte lite på det där med livet och kärleken igen. När det gått några timmar började jag inse att det inte riktigt var min kväll och vände mig mot Sune för att föreslå att vi skulle gå hem bara för att upptäcka att han helt försvunnit. Det tog nästan en halvtimme innan jag upptäckte att han kollapsat och fallit ned i en hög på golvet. När jag böjde mig ner för att se hur han mådde upptäckte jag dessutom att jag stod på hans ena hand. Det tog mig säkert en timme att släpa honom till garderoben, kvittera ut hans gitarr och baxa ut honom på gatan. Lustigt nog var det ingen som tog någon notis om oss förutom en vakt som frågade om han var död. Då vaknade Sune till och vrålade att han önskade att så var fallet samtidigt som han måttade flera slag mot vakten med gitarren. Det tyckte jag var lite överdrivet, för även om livet kan kännas lite motigt ibland så tycker jag inte det är något som man behöver överdramatisera. Då är det enligt mig istället bättre att bita i det sura gräset och gå vidare. Hursomhelst så gav vakten igen mångdubbelt och det var en ganska illa tilltygad Sune jag till slut lyckades lägga på golvet i en taxi. Att sitta i sätet var inte aktuellt eftersom taxins ägare enligt honom själv var mer rädd om sin bil än om Sune. Resterna av gitarren fick precis plats i den plaspåse Sune burit på hela kvällen och som till min förvånig innehöll en tandborste, en bok med titeln ”Du är intressant! - Ett modernt konversationslexikon”  och en stor jaktkniv. När jag lämnat av Sune, kommit hem och låg och tänkte tillbaka på kvällen funderade jag en hel del på det där med tandborsten. Sune har nämligen alltid haft väldigt dåliga tänder. Kanske vet jag inte allt om Sune, trots allt.

Backa

Idag plockade jag fram min singel ”Millenium-Bugg” som jag lanserade till nyåret 2000. Till min glädje tyckte jag att den var både svängig och fyndig. Faktiskt mycket bättre än vad jag, och säkert många andra, minns den.

Sandarna

Råkade köra på en ung man med bilen idag. Det blev en ganska kraftig smäll så jag beslutade mig för att stanna till och be om ursäkt. Men det fick jag verkligen ingen uppskattning för. Istället blev jag kallad ”gubbjävel”, något som fick mig att börja reflektera lite över min ålder. På något vis känns det som om man kommit upp i den ålder då man börjar se rödljuset i slutet av tunneln.

Mölndal

Idag spelade jag och Snabb-Sune på nedläggningen av Buråsskolan. Till arrangörens fördel måste sägas att man hade förberett sig väl och till och med byggt en scen som föreställde en stor tårta med en ridå som skulle öppnas när vi började spela. Jag hade förberett ett program med några skojiga och småfräcka låtar för att lätta upp stämningen men i samma ögonblick som studierektorn drog ifrån ridån och vi satte igång insåg jag att något var fel. Publiken bestod inte alls av skolans personal. Istället var det ungefär femtio barn i 10-års åldern. Så redan efter tredje låten “Inga Dåliga Grejer, Tjejer!” från LP:n “Fredagsmys” från -89, så drog studierektorn för ridån igen och förklarade stressad att han trott att vi var clowner. Jag trodde han syftade på Sunes utseende och Sune tog väldigt illa vid sig, vilket ledde till en ganska hätsk ordväxling och ett mindre handgemäng som i sin tur medförde att Sune föll ned från sin stol och tog både gitarr,ridå och en stor del av tårtan med sig i fallet, med kraftigt näsblod och flera gråtande barn som följd. Sune blev upprörd på ett inte helt barnvänligt sätt och lugnade inte ner sig förrän Studierektorn förklarat att han nu förstått att vi (tyvärr) inte alls var clowner. Vi var kontrakterade för fyra timmars underhållning och efter en del diskussioner och en gemensam genomläsning av vår låtlista kom vi fram till att Sune och jag, istället för att spela igenom den resterande listan, skulle hjälpa till att bära ner böcker från biblioteket till en container på skolgården och att barnen skulle få glass. Jag tyckte det lät som ett bra sätt att ändå få ut gaget. Samtidigt kändes det synd att slänga så mycket böcker. I smyg smög jag därför undan en särskilt stor bok som jag tog med hem:   “DDR 30 år – En Jubileumsbok”. Den innehöll förutom en hel del statisktik även flera fina svartvita kort på bland annat grönsaksodlingar, en stor glödlampsfabrik och en tysk familj som spelar badminton på en välskött semesteranläggning. Så när jag nu summerar dagen får man väl säga att jag inte bara haft en betald spelning, utan också fått en del intressant kuskap om DDR, både var gäller landets areal och hur det är att fira semster där. Inte illa för att vara en “vanlig” måndag.   

Brålanda

Igår när jag lunchade på Rasta i Brålanda beslöt jag mig för en lite kul grej. Nämligen att beställa in samma rätt som jag beställde första gången jag var där den 5:e Maj 1982: Stekt spätta med remouladsås, potatismos och liten dillkvist. Det ena gav det andra och efter en stund satt jag där och åt min fisk och lät tankarna vandra. Till en början blev det några roliga minnen men sedan allt mer dystra tankar. Kanske var det därför som moset och remouladsåsen inte smakade alls som jag minns det, snarare lite flottigt och tunt. Och på något sätt kändes det lite så som livet också har blivit. Men den lilla dillkvisten var fräsch och det kändes uppmuntrande. Man får inte glömma att också se ljusglimtarna i moset.

Arendal

Ibland är det roligt med ny teknik. I min bil tänds en röd lampa om man inte har fäst säkerhetsbältet när man kör iväg. Det är en lite lyxig finess och jag får väl erkänna att det hänt mer än en gång att jag "glömt" bältet när jag velat imponera lite på min passagerare. Effekten har inte uteblivit. 

Romelanda

Blev verkligen glad i morse när Mona ringde för första gången på flera månader och sa att vi hade en oavslutad affär. I mina öron lät det förstås jättemysigt. Men bara tills jag förstod att det gällde de 1150 kronor jag lånade av henne för att köpa den där brandfarliga åsnedräkten som fattade eld i Romelanda nyåret -91. Jag försökte få Mona, som ju brukar vilja diskutera  livsfrågor, att se det symboliska i att jag varit en åsna som brände mig den gången, men hon verkade inte det minsta intresserad av mitt resonemang. Istället var hon helt inriktad på att diskutera kronor och ören. Kanske även det en symbol – om inte annat så för den tid vi lever i.

Sjuntorp

Funderade idag på orättvisor i världen och kom än en gång att tänka på att Lasse Berghagens "Flirtige Knut" blev en sådan enorm succé samtidigt som min låt "Sjuntorps Stora Charmör" inte gick hem alls, trots att båda låtarna bygger på i stort sett samma skämt. Varför? Ja,det kommer jag nog aldrig att begripa. Och förmodligen inte Lasse Berghagen heller.

Kumla

Hälsade på Örjan ”Örat” Rasmussen i Kumla idag och som vanligt kom vi in på en del filosofiska resonemang. "Örat" gjorde mig än en gång uppmärksam på något väldigt intressant: Om man byter till en röd glödlampa i ett rum blir allting i rummet rött men om man byter från en klar till en matt lampa blir inte rummet suddigt. Sånt sätter onekligen igång tankarna. Allting kanske inte är så enkelt ändå. 

Kroksjölund

Jag tycker väldigt mycket om den där lilla gesten man gör med handen som tack när någon i en mindre bil lämnat företräde på en smal väg. Försöker alltid göra den med värdighet och respekt och inte onödigt skrytsamt.

Floby II

När vi kom till spelningen vid nedläggningen av Floby vårdcentral blev jag riktigt varm i hjärtat. Minst 250 människor hade samlats framför scenen så det var inte utan att man var ivrig att komma igång. Vi bytte snabbt om till de dräkter vi fått och som var något slags operationskläder med vårdföretagets namn på ryggen. Jag skojade också till det lite extra genom att ta på mig ett stetoskop runt halsen och en operationshandske på huvudet. Sune spelade ett snabbt intro och så drog vi igång ”Syster Sussi från Simrishamn (som gärna lutar sig fram)” - en käck låt om en karltokig sjuksyster som jag skrev redan -74 och som var med på det lite missförstådda albumet ”Kvinnoyrken”. Jag kände mig i högform och skojade bland annat till det med att sätta stetoskopet i öronen och lyssna på mitt eget hjärta när jag sjöng den roliga textraden ”...och det bultar under bandaget, när jag tittar ner i dekolltaget, bom bom bom”. Jag tror att man kan säga att vi hade publiken helt i vårt grepp till att börja med men efter några låtar var det som om deras uppmärksamhet plötsligt avtog. Senare fick jag reda på att detta inte berodde på att vi inte höll hög klass på underhållningen, snarare var det för att de inte kommit för att lyssna på oss. Istället var de där för att diskutera med kommunens vårdansvariga politiker. I det läget fattade jag det lite olyckliga beslutet att alla herrar skulle bjuda upp varsin dam och dansa till ”Knaspolskan” från skivan ”Tokigheter mm” från -82. Då utbröt en våldsam diskussion som slutade med att polisen fick ingripa just som jag blev nedknuffad från scen av en liten pigg dam i basker.  Lite otur var att mitt stetoskop fastnade i grillen på polisbilen just som den startat sin sirén, vilket resulterade i ett vansinnigt starkt ljud i mina öron. Det fick till följd att jag inte hörde vad man sa till mig under resten av dagen. Så den långa diskussion den lilla damen hade med oss efter spelningen gick jag helt miste om även om jag försökte hänga med. Jag utgick i alla fall ifrån att hon gillat oss och när hon verkade ha slutat prata chansade jag lite, tackade och sa att hon var välkommen till vår nästa spelning – nedläggningen av Buråsskolan i Mölndal. Småpratet med Sune i bilen på väg hem blev ganska meningslöst för jag hörde inte något av det han sa. Dessutom körde jag väldigt ryckigt eftersom jag hela tiden hörde en polissirén. Men i stort sett tror jag att även Sune var nöjd. Det var ju länge sedan någon av oss spelade för en så stor publik och på det sättet var det ju lite av en comeback.

Kortedala torg

Idag gick jag av misstag rakt in i en papperskorg och slog mig så illa att jag tappade en sko. Känslan fick mig att minnas på hur viktigt det ansågs i skolan att man kunde hoppa över en bock. Mina föräldrar hade till och med ett enskilt samtal med gymnastikläraren i detta ämne, vilket ledde till att jag fick utstå en ganska smärtsam stödundervisning i bockhoppning under två terminer. Senare i livet har det slagit mig hur lite användning jag fått för den kunskapen. Jag tror faktiskt aldrig att jag ställts inför ett problem jag kunnat lösa med hjälp av bockhoppning. Speciellt inte som mina problem oftast gällt min relation till kvinnor eller min ekonomi. Och dagens incident med papperskorgen blev ju bara ytterligare ett tydligt exempel.     

Sannegården

Det verkar verkligen ha blivit populärt att intressera sig för miljön. Inte minst bland kvinnor, så jag vill gärna dela med mig av ett litet miljötips:  För att visa mitt engagemang har jag alltid en miljödiskmedelsflaska stående på diskbänken. Om man behåller flaskan men fyller på med betydligt billigare diskmedel efterhand behöver det inte bli så dyrt. Och på det sättet visar man ju att man har både miljöintresse och sinne för ekonomi. Sånt brukar uppskattas. Med rätta, får man väl säga.

Floby

Sune Åkerbär har fixat några spelningar av ett lite ovanligt slag. Istället för att spela vid invigningen av t.ex nya köpcentrum så har Åke lyckats lansera idén att spela när affärer eller företag läggs ner. Och faktiskt kan jag hålla med. Det är ju just då personalen kan behöva livas upp med lite klämmig musik. Ser därför mycket fram emot nedläggningen av Floby vårdcentral nästa vecka

Lindholmen

Testade en ny, lite mer ungdomlig, stil i lördags eftersom jag märkt att många av mina äldre fans inte kommer till spelningarna längre och då kan det ju vara trevligt om dom är lite yngre.

Wieselgrensplatsen

Inför den stora spelningen i morgon har jag börjat intressera mig för min klädsel och idag gjorde jag slag i saken och begav mig till affären med Monas recept på tvättmedel. Mona har nämligen provat fram det bästa receptet på tvättmedel och det består av en blandning av flera av de medel som finns att köpa. Genom att blanda alla i en burk får man ett tvättmedel med väldigt många bra egenskaper: Aktiv fläckkontroll, djuprengörande formula, Actilift, extra skonsamt, Ny Formula, strålande rent, vittvätt, kulörtvätt, hårt smutsat, extra rent, colour control, extra whitening formula, TAED, fläckfritt, dubbelverkande, oparfymerat, lavendel, sparar tid och energi. Oxy-gel, lyfter smutsen, outdoor fresh, friskhet hela dagen, lyfter av intorkade fläckar, äppleblom, behåller lystern länge och perfekt för svarta kläder.

Har svårt att tänka mig något som inte blir rent av den behandlingen.

Bäckelbol

I min affär heter inte toalettpapper toalettpapper längre. Det heter ”Bad & Toalett”. Trots namnet så har jag ännu inte lyckats använda pappret på något bra sätt i badet, men det låter verkligen trevligare med ”Bad & Toalett”. Inte minst känns det mer avslappnat i kassan när man måste handla några rullar.

Allum

Igår hade jag lite bråttom när jag skulle köpa köttkorv så jag slank in på ett köpcentrum i Partille som har en sådan där karusell-ingång där man går in i en liten tårtbitsformad glasbur och liksom föses in i butiken. Jag har aldrig gillat sådana ingångar och idag fick jag vatten på min kvarn. Framför mig gick en storväxt hundägare med rakat huvud och stort skägg och det bar sig inte bättre än att hans enormt stora hund hamnade i min glasbur istället för i sin husses. Hunden gick omedelbart till attack så jag kastade mig bakåt och i samma ögonblick som jag slog huvudet i glasväggen stannade karusellen och blev stående med mig och hunden instängda tillsammans. Hunden blev fullständigt rasande men som tur var hade även kedjan som den var kopplad i fastnat. Det gjorde att det fortfarande var några centimeter kvar mellan mig och den nafsande hunden så länge jag tryckte mig hårt mot den bakre väggen. För att skingra tankarna stod jag och funderade lite på uttrycket "Hunden är människans bästa vän" och kom fram till att det faktiskt stämmer dåligt. Redan efter 5 minuter hade jag kommit på´tre vänner som är bättre än hunden och jag hann komma på ytterligare en innan personalen fick oss loss. Jag tror det tog 20 minuter. Men det kändes som betydligt mer, kanske uppemot 45.

Majorna

Talade med en kvinna i Majorna idag som till min stora förvåning visade sig vara vegetarian. Det är verkligen inte lätt att se det på en kvinna om hon inte äter.

Balltorp

Det är märkligt hur vi kreativa människor fungerar. Idag satte jag mig på en pizzeria i Balltorp för att skriva en ny låt. Jag tänkte att jag för ovanlighetens skull skulle ta upp ett lite allvarligare ämne - utanförskap och ensamhet. Men när jag var klar hade jag totat ihop en skojig liten låt med titeln "Jag Önskar Att Dom Där Var Mina - Kurviga Lilla Stina". På något sätt är man alltid ett offer för sin egen kreativitet. Det är härligt!

Kville

Ägaren i affären på hörnet skämtar och skojar alltid högljutt med alla. Jag har alltid undrat varför, för  han saknar tyvärr helt humor. Det gör att det blir ganska tröttsamt i längden så både jag och många andra har börjat gå till en annan affär som är både sämre och längre bort. Förmodligen borde man berätta det för honom men det känns så dumt att säga det nu när man har låtsats skratta åt hans skämt i så många år.

Alelyckan

Vaknade I morse och kände mig upprymd inför spelningen i Göteborg. Eftersom det är viktigt att vara i bra form så letade jag fram presentkortet jag fick av Mona för något halvår sedan.Det visade sig gälla en “hälsoprofil” vilket lät trevligt eftersom det är något jag själv saknat de senaste åren.  Så jag begav mig till den privata mottagningen “Hälsolyckan” i Alelyckan med stora förväntningar. Det visade sig dock vara ganska jobbigt, bland annat fick jag cykla på en motionscykel med sådan kraft att jag fick ymnigt näsblod. Det ingick också en del andra obehagligheter i undersökningen vilket gjorde att jag mer och mer började tvivla på om det verkligen var lämpligt att ge bort sådant som present. När jag till slut fick resultatet, som sjuksystern bland annat beskrev som “alarmerande dåligt” fick jag faktiskt nog. Om det är ett presentkort skall det väl vara lite festligt och trevligt. Som det blev nu blev jag ju mest ledsen. Och jag känner verkligen inte att jag fått någon hälsoprofil.  Snarare tvärtom.

Göteborg II

Just som jag lagt mitt förra inlägg på lådan blev jag uppringd av en trevlig yngling som erbjöd mig att framträda vid en festival i Göteborg den 24:e Mars. Jag blev så glad att jag tappade den köttkniv jag höll i handen och inte förrän jag lagt på luren märkte jag att kniven satt sig i foten med kraftig blodförlust som följd. Men med tanke på anledningen var det en skön smärta, så jag drog kniven ur foten med ett leende på läpparna innan jag svimmade över en trave med skilsmässoplattor.

Göteborg

Det har verkligen varit väldigt lite att göra sedan brytningen med Åke i julas. Väldigt, väldigt lite. Idag satte jag mig ner med papper och penna för att summera förra månadens viktigaste händelser. Efter två timmar, när tankarna farit hit och dit, kunde jag konstatera att jag på pappret gjort en ram där jag fyllt i varannan ruta med en prick och varannan med ett kryss. I ramens mitt hade jag omedvetet ritat en liten get med oproportionerligt stort huvud och två kryss till ögon. Under geten hade jag skrivit “Pelle”.

Det var, tyvärr får man väl säga, en ganska bra beskrivning av månaden.

Ulricehamn

Det har varit väldigt tunt med spelningar sedan den där fnurran med Åke på Julafton. Så idag beslöt jag mig för att göra något åt det och besökte en konferens för kulturjobb i Ulricehamn. Det var nätverket KulturNätverk Ulricehamn (KNUL) som hade arrangerat detta. Om man hade gott om pengar kunde man vara Partner men jag nöjde mig med att vara med i vänföreningen, som kallades KNUL–Kompisarna. Då skulle jag få presentera mig själv och gratis få en lista på nyttiga kontakter. Tyvärr var de flesta seminarier fullbokade så jag hamnade på ett om kulturexport till Kina kallat KulturUtbyte Kina!

Bland annat medverkade Ulricehamns vice kulturansvarige och företagarföreningens ordförande. Ingen av dem hade varit i Kina och det är ju fullt förståeligt med tanke på hur långt ifrån Ulricehamn det ligger. Men de visade ett bildband med en del imponerande siffror över bland annat Kinas folkmäng och yta, båda betydligt större än Västra Götalands.

Under presentationerna ställde jag mig upp och sjöng tre låtar: Kotlettvalsen, Snurrigt Värre Lilla Kickan och Du Ser Bara Äldre Ut För Varje Dag. Den sista låtsades jag sjunga på kinesiska, något som visade sig ganska svårt och tog lång tid. Det var lite stelt att sjunga vid ett konferensbord och dessutom utan ackompanjemang, men jag lättade upp det med att passande nog berätta anekdoten om när jag såg en kines i Kinna och fick några skratt på den. Och även om den lilla gruppen runt bordet verkade lite eftertänksam så tyckte jag att jag fick fram en bra bild av vem jag är och vad jag står för.

Under den otvugna gemenskapen efteråt, när det serverades snittar, salta pinnar och ramlösa, konverserade jag flera intressanta människor, bland annat en tillverkare av kattburar och en expert på system för potatistvätt som trodde mycket på den kinesiska marknaden. Ingen av dem verkade särskilt intresserade av samarbete, men de tittade en del på min inplastade namnskylt där det stod Chanslös KNUL-Kompis och inom parentes en lite olycklig förkortning av KulturUtbyte Kina!
Sammanfattningsvis en fin dag. Inget regn och till och med lite sol. Och dom salta pinnar jag stoppat på mig räckte nästan hela vägen hem.

Redbergsplatsen

Idag fick jag plötsligt väldigt ont i höger ljumske. När det inte gick över så tog jag mig stapplande till vårdcentralen. En sjuksyster undersökte mig och konstaterade snabbt att det inte var någon fara, bara en sträckning, så hon gav mig något smärtstillande. När vi väntade på att tabletten skulle verka talades vi vid och hon lät sin hand ligga kvar på mitt lår. Hon doftade gott och det påminde om något jag varit med om för länge sedan. Jag kan bara inte komma på vad.

Töreboda

Igår på grillen i Töreboda såg jag inte mindre än fyra poliser som satt och fikade. Dom verkade avspända och tog god tid på sig. Då smakade min korv extra gott, för det måste ju betyda att det inte begicks några brott just då. Åtminstone inte i Töreboda.

Backa II

Idag gick TV:n sönder. Jag blev så förvånad att jag fortsatte att titta på både nyhetera och vädret som vanligt fram till kvällsfikat. Trots att det varken var bild eller ljud, bara ett svagt brummande.

Man är nog lite av en vanemänniska.

Backa

Märkligt. Nyss ringde Kickan och sa att hon tyckte vi skall ta en "paus". Det har jag i princip inget emot men nu när vi lagt på och jag tänker efter kan jag inte för mitt liv begripa vad det är vi skall ta "paus" ifrån.

Hisingen

Kunde inte sova inatt. Till slut tog jag till min gamla metod att tänka på mina mest lyckade spelningar. Men på något sätt gled tankarna iväg och snart tänkte jag istället på mina mest misslyckade spelningar. Det var sannerligen inga trevliga minnen. Till slut var jag så upprörd att jag var tvungen att stiga upp och äta glass. Hittade en undanlagd glasstårta i frysen. Den hette “Excelsior Nougat deLux” och var en väldigt trevlig bekantskap. Som man brukar säga: Inget ont som inte har något gott med sig. I detta fall alltså glasstårta.  

Härryda II

Var hemma hos Kickan igår igen. Man hittar på så tokiga saker ibland med kvinnor. Fick helt plötsligt för mig att jag skulle göra min roliga imitation an Ivanhoe och tog en kastrull som stod på spisen och satte den över huvudet. Det gick rejält snett för Kickan hade tydligen precis friterat lökringar i kastrullen. Inte nog med att jag brände mig fruktansvärt illa, jag greps dessutom av panik och rusade runt i köket med den heta kastrullen på huvudet och slog i hårt överallt med ett ihåligt metalliskt ljud. Till slut kolliderade jag våldsamt med köksfläkten, kastades handlöst baklänges och tappade medvetendet. Det positiva var att jag vaknade på soffan av att Kickan ömt baddade mina sår, så även när jag vaknat låtsades jag vara medvetslös ett bra tag till. Det blev ett fint minne.   

Härryda

Det blev en trevlig myskväll med Kickan häromdagen. Hon ville prompt att vi skulle vara hos henne så jag fick ta med mig dippen i två små hinkar. Först verkade hon lite spänd när jag kom, men jag gjorde klart direkt att jag inte hade några ”förväntningar” på kvällen. Då såg hon så lättad ut att jag faktiskt kände mig lite sårad.

Hisingen

Jag har alltid sagt att man måste anstränga sig lite extra för att nå sina mål. Ett bra exempel var när jag skulle fixa dipp till myskvällen i förrgår. Kryddmixen stod längst upp på köksskåpet och på pallen låg retligt nog en massa tidningar staplade. Men jag gav mig minsann inte och resultatet lät inte vänta på sig. Det blev inte mindre än 2 liter yogurtdipp (delvis på grund av att jag läste ordentligt fel på förpackningen). Eftersom jag inte tycker om att slänga mat så har jag använt dipp till flingorna på morgonen sen dess. Det blev lite kämpigt men å andra sidan blev jag mätt hela dagen både igår och idag.

Högsbo Industriområde

Har flängt runt som en galning hela dagen för att hitta färgband till skrivmaskinen. Det fanns ingenstans och i en del butiker antydde expediterna till och med att jag var gammalmodig som ville köpa något sådant. Men när jag sa att jag skulle ha dom för att skriva till min populära bloggning med blev dom minsann tysta. Då förstod dom att jag hänger med fortfarande, minst sagt.

Hisingen

Kickan och jag har umgåtts en hel del de senaste dagarna och hon får mig att upptäcka nya saker. Igår bjöd hon till exempel på hallumi. Det är en jättekonstig utländsk ost som verkligen inte var något vidare. Jag sa ändå att jag tyckte den var god och lustigt nog kändes det som om jag verkligen menade det. Så det är kanske nåt speciellt mellan mig och Kickan i alla fall, vem vet? I morgon har jag planerat en myskväll.

Olskroken

Var alldeles fnissig idag. Men sedan skadade jag mig väldigt illa i mixern.