Blev verkligen glad i morse när Mona ringde för första gången på flera månader och sa att vi hade en oavslutad affär. I mina öron lät det förstås jättemysigt. Men bara tills jag förstod att det gällde de 1150 kronor jag lånade av henne för att köpa den där brandfarliga åsnedräkten som fattade eld i Romelanda nyåret -91. Jag försökte få Mona, som ju brukar vilja diskutera livsfrågor, att se det symboliska i att jag varit en åsna som brände mig den gången, men hon verkade inte det minsta intresserad av mitt resonemang. Istället var hon helt inriktad på att diskutera kronor och ören. Kanske även det en symbol – om inte annat så för den tid vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar