Kållered

Vad gäller människor är jag nog lite av en allätare. Det finns något gott i alla.

Kinna

Såg en kines i Kinna, lustigt nog. Skulle kunna bli en låt. Det fick mig också att tänka på att jag aldrig varit utomlands. Om man inte räknar Mallorca som utomlands, förstås. Men det gör väl ingen nuförtiden när alla reser så mycket.

Gislaved

Var äntligen på besök hos min frisör "Sax&Fönen" i Gislaved. Orsaken att jag åker så långt är att det är i stort sett omöjligt att hitta en frisör någon annanstans som kan klippa en snygg och modern herrfrisyr av det slag som var moderna när det var modernt med snygga herrfrisyrer. Tror att mycket av problemet är att många herrfrisörer idag inte kan använda fönen på rätt sätt. Det blir inte fluffigt. Och vad är det då för mening med att föna?

Vara

Spelade på seniorverksamheten ”Goltuppen” i Vara idag, men tyckte det blev väldigt konstig stämning när jag sjöng låten
”Mörka ögon, ljusa nätter, handklaver och kastanjetter” trots att den brukar gå hem på sådana ställen. Efteråt berättade Åke att det kanske berodde på att jag hela låten igenom sjungit ”handklovar” istället för handklaver. Då blir det ju förstås en lite annan innebörd, inte minst i inledningen:

Från Bohuslän till Benidorm

Min kärlek den är helt enorm

Jag följer dig vart än du går

Du kommer inte undan en señor

Du är mitt allt, du är min last

Nu har jag dig, nu är du fast

O dessa smärtsamt sköna nätter

Med handklovar och kastanjetter

Mörka ögon, ljusa nätter, handklovar och kastanjetter!

Osv...

Åke tyckte dessutom att ordet ”enorm” snarare kanske uppfattats som ”abnorm” men det tror jag berodde mer på Åke, faktiskt.

Skara

På rummet i Skara hade dom ett thé som hette Sensual Black Orient. Det smakade precis som Earl Grey gör om man inte diskat koppen ordentligt.Fast gott.
Satt några timmar i baren och försökte komma på ord som man kan bilda av ordet Skara. Rask fungerar i stort sett men det blir onekligen ett a över.

Lilla Edet

Sitter och tänker över en kopp. Livet går verkligen upp och ner. Det förstår man inte minst när man nu hör min gamla låt

”Det finns en smörgås” från -88. Redan första versen talar sitt alltför tydliga språk:

Det finns en smörgås, på ett café i Gränna

Och där finns känslor man helst inte vill känna

En doft av gurka,  - av leverpastej

När det tog slut mellan mig och min tjej.

Holstorp

Hörde på bilstereon idag att vi svenskar får mer och mer konkurrens från kineserna. Det tvivlar jag på. Det är i alla fall inget jag har märkt när jag är ute och spelar.

Grästorp

Har många fina minnen härifrån men kommer inte ihåg ens hälften. Var intresserad av Ann-Catharine som bodde i Essunga i början på 80-talet. Ett fint minne var när vi var på självplock och plockade på tok för mycket broccoli. Det var ju såna tider då. Gav mig inspiration till ” Tio sköna, gröna fingrar på din hand” som jag spelade in med Werner Yggelin i Motala några år senare men som aldrig gavs ut. Ringde faktiskt upp honom för några år sedan men hade fel nummer och pratade en stund med en bister veterinär från Vadstena. Tydligen är det många hundar i Vadstenatrakten som äter på tok för mycket och får problem. Det gav mig onekligen en tankeställare.

Töreboda

Spelade på Inspirationsdagarna för Företagarföreningen i Töreboda. Innan mig föresläste Roland Övervold från Nossebro företagarförening på temat:  Gör det  –Now! om entreprenörskap och utvecklingslära i ett föränderligt Västergötland. Roland har tydligen blivit utsedd till en av Nordöstra Västergötlands tjugo bästa talare.

Roland talade om sin metod som han kallar Göra-gjort-fort-metoden och sa att de fyra viktigaste punkterna var:

1. Att behöva göra något
2. Att göra det
3. Att få det gjort.
4. Att göra "brakbulle" (kunde inte se vad han skrev)

Han berättade att det i nästan alla fall (utom om man tex. inte kan) beror på någon av dessa punker när saker inte blir gjorda. Han tog exempel från bl. a. Månlandningen, Mordet på Kennedy och tillverkningen av världens största sax där Roland själv varit med på ett hörn (i det sista exemplet, alltså).

Han berättade också att han startat och driver butiken Nossebro Rördelar och Parfym tillsammans med sin nya fru Maud. Det tyckte jag var konstigt för jag råkar veta att den affären (butiken alltså) är nedlagd sedan några år. När jag frågade om detta bad han mig att ställa mig upp och visade mig som ett typiskt exempel på negativ tänkande och något som han kallar ”energitjuv”. Det kändes ju förstås lite dumt.

På lunchen var det avokadohalvor med sås och jag tänkte sätta mig bredvid Roland för att prata lite om min karriär som ju går lite trögt emellanåt. Men det kostade 800 kronor extra utan moms att sitta vid Rolands bord (+kaka till kaffet) så jag hamnade istället bredvid en trevlig kvinna som hette Gunilla Havrefors och skulle starta en presentaffär utanför Moholm. Det visade sig att vi hade en gemensam vän som var död. Sånt är ju alltid trevligt.

Ödeshög

Åt gott på Rasta i Ödeshög. Varför har man inte Bernaisesås till fler rätter? Det är ju nästan alltid gott.

Bohus

Har länge tänkt att man borde starta ett museum. Ställa ut saker man samlat på sig under åren. Jag har en ganska stor samling sådana där reklamtändstickor som sitter ihop i ett vikt blankt pappetui.  Har säkert över 500 stycken. Nackdelen är att nästan alla kommer från en däckverkstad utanför Bohus. Jag fick en hel kartong när den la ner i mitten på 80-talet av Ragnar Jorme som jobbade där och som spelade orgel på ”Sju sköna spår” från -78. Han var inget vidare på orgel, Ragnar. Men tändstickorna har verkligen räckt länge.

Anten

Idag är sista dagen på resten av ditt liv. Tänkvärt.

Vårgårda

Tog en tur till Herrljunga för att planera spelningarna för hundresenärerna som jag fick fax om i måndags. Arrangören Jocke talade med väldigt stark röst och bjöd på köttkorv men var annars mycket trevlig.
Efteråt hälsade jag på hos Ulla i Vårgårda som jag kilade stadigt med hösten -80. På kvällen tände hon levande ljus i köket och över en flaska rött är det svårt att inte börja diskutera om livet och allt det där. Slutade med att Ulla grinade så att hon till slut fick plocka fram glass och chokladsås. Det blev en fin kväll.

Säve

När man är ung är man ofta mer ambitiös. Jag gjorde till exempel väldigt fina smörgåsar förr. Nu blir det mest ost och gurka. Ofta bara ost. Eller en slät kopp.

Tuve

Det hade kunnat bli en dyster dag idag om jag inte vaknat av att faxen gick igång och sakta matade ut följande meddelande medans jag intresserat åt en burk konserverade päron:

Hej Pelle,

Tack för ditt fax från 091120. Ursäkta att det tagit ett tag att svara men nuförtiden kollar vi inte faxen så ofta. Faktiskt var det när vår kontorist Ulrika skulle slänga den som hon hittade ditt fax. Det låter trevligt att du vill spela hos oss även om de onsdagsdanser du nämner upphörde hösten -89. Skallegården har bytt ägare flera gånger sedan dess så tyvärr är det ingen som kommer ihåg den ”succespelning” du refererar till. Den enda jag hittat som sett dig är min svärfar som bestämt avrådde mig från att boka dig. Men jag tycker att det skulle vara skoj om du kunde komma, inte bara för att jag verkligen avskyr min svärfar utan även för att jag tror att du skulle passa som underhållning för våra "Hundresenärer". De brukar äta lunch här på söndagar när de varit på studiebesök i hundmatsfabriken i Vårgårda. Eftersom dom ofta mår illa efter studiebesöket äter dom inte så mycket (vilket gynnar oss) och skulle behöva muntras upp. Där tror jag att du skulle passa in. Om du har eller kan skriva några låtar om hundar är det förstås ett extra plus.

Ring mig gärna om du är intresserad

Vänliga Hälsningar

Jocke Olsson
Restaurangchef, Skallegården, Herrljunga

Lindome

Spelningen på båten blev inte riktigt som jag hoppats. Allt gick bra tills vi kom till Varberg och steg ur bilen. Det blåste ganska friskt och när båten lämnade hamnen gungade det redan betänkligt. Lite senare, när vi var i stort sett klara med lunch-buffén och jag skulle ta lite extra syltlök var det full storm och båten krängde våldsamt. Det bar sig inte bättre än att jag tappade balansen, försökte stödja mig mot hörnet av ett tråg med oxjärpar i tomatsås som for upp och träffade mig med full kraft över bålen. Dessutom slungades locket upp och träffade mig med en hård smäll i huvudet och över läppen som sprack väldigt elakt. Jag föll handlöst bakåt och fick tag i en stor skål med ris-a-la-Malta som jag drog med mig i fallet. Med sylt.

Eftersom jag skulle spela till kaffet hade jag mina scenkläder på mig och det fanns inte tid att byta om. Som tur i oturen hittade jag en stor sked som jag kunde skrapa av mig det värsta med men min kaptensmössa gick inte att rädda. Tack vare min rutin gick spelningen till en början bra, men jag vet inte om det var slaget mot huvudet eller sjögången som gjorde att jag helt plötsligt kräktes våldsamt mitt i det känsliga talade partiet i ”Mitt liv – ingen vals på rosor”. Och det var jag inte ensam om. På ett sätt kan man tycka att det är oansvarigt att ha erbjudandet ”Ät så mycket du orkar för 159:-” när det är så dåligt väder på sjön.

På vägen hem somnade Åke nästan direkt. Han dreglar verkligen flödigt när han sover i bilen.

När jag satt där bredvid honom ville tårarna inte sluta rinna. Ibland känns det som om jag helt enkelt aldrig får lyckas.