Spelningen på båten blev inte riktigt som jag hoppats. Allt gick bra tills vi kom till Varberg och steg ur bilen. Det blåste ganska friskt och när båten lämnade hamnen gungade det redan betänkligt. Lite senare, när vi var i stort sett klara med lunch-buffén och jag skulle ta lite extra syltlök var det full storm och båten krängde våldsamt. Det bar sig inte bättre än att jag tappade balansen, försökte stödja mig mot hörnet av ett tråg med oxjärpar i tomatsås som for upp och träffade mig med full kraft över bålen. Dessutom slungades locket upp och träffade mig med en hård smäll i huvudet och över läppen som sprack väldigt elakt. Jag föll handlöst bakåt och fick tag i en stor skål med ris-a-la-Malta som jag drog med mig i fallet. Med sylt.
Eftersom jag skulle spela till kaffet hade jag mina scenkläder på mig och det fanns inte tid att byta om. Som tur i oturen hittade jag en stor sked som jag kunde skrapa av mig det värsta med men min kaptensmössa gick inte att rädda. Tack vare min rutin gick spelningen till en början bra, men jag vet inte om det var slaget mot huvudet eller sjögången som gjorde att jag helt plötsligt kräktes våldsamt mitt i det känsliga talade partiet i ”Mitt liv – ingen vals på rosor”. Och det var jag inte ensam om. På ett sätt kan man tycka att det är oansvarigt att ha erbjudandet ”Ät så mycket du orkar för 159:-” när det är så dåligt väder på sjön.
På vägen hem somnade Åke nästan direkt. Han dreglar verkligen flödigt när han sover i bilen.
När jag satt där bredvid honom ville tårarna inte sluta rinna. Ibland känns det som om jag helt enkelt aldrig får lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar