Bland annat medverkade Ulricehamns vice kulturansvarige och företagarföreningens ordförande. Ingen av dem hade varit i Kina och det är ju fullt förståeligt med tanke på hur långt ifrån Ulricehamn det ligger. Men de visade ett bildband med en del imponerande siffror över bland annat Kinas folkmäng och yta, båda betydligt större än Västra Götalands.
Under presentationerna ställde jag mig upp och sjöng tre låtar: Kotlettvalsen, Snurrigt Värre Lilla Kickan och Du Ser Bara Äldre Ut För Varje Dag. Den sista låtsades jag sjunga på kinesiska, något som visade sig ganska svårt och tog lång tid. Det var lite stelt att sjunga vid ett konferensbord och dessutom utan ackompanjemang, men jag lättade upp det med att passande nog berätta anekdoten om när jag såg en kines i Kinna och fick några skratt på den. Och även om den lilla gruppen runt bordet verkade lite eftertänksam så tyckte jag att jag fick fram en bra bild av vem jag är och vad jag står för.
Under den otvugna gemenskapen efteråt, när det serverades snittar, salta pinnar och ramlösa, konverserade jag flera intressanta människor, bland annat en tillverkare av kattburar och en expert på system för potatistvätt som trodde mycket på den kinesiska marknaden. Ingen av dem verkade särskilt intresserade av samarbete, men de tittade en del på min inplastade namnskylt där det stod Chanslös KNUL-Kompis och inom parentes en lite olycklig förkortning av KulturUtbyte Kina! Sammanfattningsvis en fin dag. Inget regn och till och med lite sol. Och dom salta pinnar jag stoppat på mig räckte nästan hela vägen hem.
