Kulturkalaset
i Skultorp igår. Egentligen ett fantastiskt arrangemang men i år hade en
projektledare försvunnit spårlöst med hela kalaskassan. Fakiren Cesar, som
skulle uppträtt innan mig hade därför, precis som alla artister utom jag,
ställt in sin medverkan. Kalasgeneralen, Jan-Olof Magnusson hade dock
"gett sig fan" på att kalaset skulle genomföras och försökte övertala
Cesar att uppträda in i det sista. När han vägrade blev Jan-Olof rasande och
genomförde själv några av Cesars fakirnummer. Av hans hjärtskärande skrik att
döma gjorde det fruktansvärt ont och efter någon kvart kom räddningstjänsten
och hämtade honom. Då var han ordentligt skadad och alla i publiken utom en
hade lämnat området. Jag hade ju åkt långt så jag genomförde min spelning som
planerat med bara den enda personen i publiken. Han var en femtioårig man med
bistert utseende och senare träffade jag honom i hoppborgen. Eftersom vi var
dom enda personerna kvar på hela området försökte jag konversera honom lite
artigt medan vi hoppade. Det visade sig att han bodde på en flyktingförläggning
i närheten och att hela hans familj var försvunnen. Väldigt sorgligt. När han
berättat det hoppade vi bara tysta vidare en stund innan vi steg ner, hälsade
adjö och han försvann över en lerig åker i riktning mot Skövde. Så den där
kalasstämningen infann sig väl aldrig riktigt i Skultorp i år (heller).
