Har inte skrivit på ett tag eftersom jag legat gipsad sedan spelningen på Överlyckans Äldreboende. När vi anlände dit och jag såg hur gamla och skröpliga alla var så kände jag mig själv riktigt ung och frisk, så jag bestämde mig för att jag skulle pigga upp gamlingarna rejält. Den ena tanken ledde till den andra och när vi skulle göra entré fick jag syn på en stor, ställbar säng just bredvid den del av golvet där vi skulle spela. Jag bestämde mig i stunden för att springa upp för den nedsänkta fotändan, med skojiga steg fortsätta hela vägen upp på den uppfällda huvudänden och slutligen hoppa därifrån ner på scen. Tyvärr misstog jag lite hur trögt det skulle vara att springa i en sådan säng, så när jag nått halvägs upp hade jag tappat så mycket fart att jag stannade, stod en stund och försökte hålla balansen och sedan föll handlöst bakåt. När jag slog i sängen måste någon sprint eller liknande löst ut för plötsligt hävde den sig uppåt med sådan våldsam kraft att jag slungades iväg i riktning mot den lilla skröpliga publikskaran. Jag landade hårt på en äldre herre som helt tyst sjönk ihop under mig medan jag föll över en kaffevagn som bar mig vidare ut i trapphuset och nedför en trappa innan jag och kaffevagnen slog i en vägg av väldigt hård marmor. Det sista jag såg innan jag förlorade medvetendet var några Delicatobollar som lojt fortsatte ner även för nästa trappa. Jag minns att jag hann tänka att jag i alla fall var glad att jag inte just då var en Delicatoboll.
När jag igår ringde föreståndaren för boendet för att reda ut det där med betalningen berättade hon att mitt framträdande varit mycket uppskattat bland de äldre och att man gärna bokade mig igen men att jag fick stå för kostnaderna för innehållet på kaffevagnen. Sådant värmer att höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar