Borås

Idag när vi var på väg till Borås satt Åke och spelade dragspel i framsätet och jag tog mod till mig och berättade om mitt misstag med självscanningen på ICA häromdagen. Åke, som sällan skrattar, fick ett skrattanfall som jag aldrig sett maken till. Han skrattade verkligen med hela kroppen och när han kastade sig framåt slog dragpelet i instrumentpanelen med sån kraft att air-bagen löste ut med en kraftig smäll.  När dragspelet och Åke pressades ihop uppstod ett fruktansvärt starkt ackord som sakta avtog med fallande tonhöjd. Trots att han hann vända ansiktet mot mig innan smällen skulle jag aldrig kunnat gissa att det var Åke som satt där om jag klivit in i bilen just då. Mina tankar gick snarare till en sån där hälleflundra som ofta har ögonen i oordning. Jag stannade bilen och när airbagen släppte öppnade Åke dörren och vinglade ut, slog huvudet i en handgjord skylt med texten ”Antikt och Kuriosa” och föll ihop på vägrenen. Det tog mig en bra stund att skilja Åke och dragspelet åt. Resten av resan talade Åke med väldigt stark röst och tycktes inte höra vad jag sa. Konserten blev inget vidare. Främst på grund av att många av dragspelets toner ljöd konstant under hela konserten men också som en följd av att Åke varken hörde vad jag sjöng eller vad han själv spelade.  Så här i efterhand är jag i alla fall glad att Åke inte spelar klarinett.