Kvänum

På vägen hem från Vara var jag på bra humör och fick ett infall att gå in på badhuset i Kvänum. Jag har inte varit på ett badhus sedan jag gick i skolan men lustigt nog såg allting precis ut som på 60-talet.Det luktade till och med likadant.
I omklädningsrummet var det först helt tomt men när jag hade duschat och skulle gå in till bassängen mötte jag en fetlagd äldre herre som antagligen redan hade badat och kom gående emot mig. Jag hälsade sådär lite överlägset som man gör när man möter någon i ett omklädningsrum som är äldre och i sämre form än en själv. Men när vi möttes och jag vek av åt ett håll vek han av sådär dumt åt samma håll, och just innan vi skulle krocka förstod jag att jag höll på att gå in i en spegelvägg. Att det var en spegel kunde jag förstå men att det var min kropp jag såg i spegeln kunde jag bara inte begripa. Ja blev stående blixt stilla och bara stirrade. Det var fasansfullt och liksom overkligt. Jag tror inte att jag sett mig själv utan kavaj på många år och jag önskade att jag inte gjort det nu heller.
Min första instinkt var att vända och rusa ut igen men inträdet hade ju trots allt varit 50 kronor. Så jag blev stående en stund och kände marken gunga under fötterna innan jag tog på mig kavajen, knäppte den noga och gick in till bassängen. Eftersom min kavaj är ganska lång fick jag nöja mig med att stå stilla i den grunda bassängen en stund. Jag kände mig ganska fånig. Den som inte visste att jag hade badbyxor under kunde säkert tro att jag bara hade kavajen på mig, vilket ju inte kan anses passande. Så lite då och då lyfte jag diskret på kavajen så att badbyxorna skulle synas. När en grupp damer som gjorde vattengymnastik stannat upp och tittat på mig en stund kändes det obekvämt, speciellt som musikanläggningen spelade "Lady in Red", en låt jag aldrig gillat.För att det skulle verka naturligt så rörde jag mig lite i takt till musiken, men på något sätt fick det bara motsatt effekt. Jag fann inte på något annat än att långsamt gå med små danssteg baklänges upp ur bassängen och tillbaka in i omklädningsrummet. Väl där tog jag mina kläder i famnen och rusade ut till bilen utan att byta om eller klä på mig. Olyckligtvis passerade jag det stora glasfönstret till simhallen och kunde se att gymnastikdamerna fortfarande följde vad jag gjorde.
På vägen hem stirrade jag tomt framför mig hela resan och brydde mig inte ens om att ta på mig när jag gick från parkeringen till lägenheten, trots att det nu börjat snöa. Typiskt nog mötte jag min granne i trappan och kom inte på något bättre att säga än "Kallt idag. Om benen alltså. Ja, God Jul då".
Det var ingen bra dag.